Häromdagen drack jag Half Acres Imperial IPA, Double Daisy Cutter, och humledoften var helt fantastisk. När jag stängde ögonen och luktade kunde jag nästan föreställa mig att jag stod mitt i ett humlefält strax före skörden. Som hembryggare får man den här upplevelsen mer än de flesta andra. När man öppnar en förseglad förpackning med humle från hembygdsbutiken får man en explosion av den färska arom som ibland verkar vara svår att fånga i en öl. Sanningen är att den enkla tekniken med torrhumling är allt som krävs för att få fram de härligt fräscha citrus-, pinje- och jordiga aromerna i din hembryggda öl.
Traditionell kokning omvandlar humlens naturliga alfasyror till iso-alfasyror - de är den stabila förening som ger ölets bittra smak. Tyvärr bryter kokningen också ner de flyktiga eteriska oljor som utgör aromerna och en stor del av smaken hos humlen själv. När vi först pratade om humle nämnde jag att ju senare humlen tillsätts vid kokningen, desto mer kommer den att påverka smak och arom. Detta beror på att ju kortare tid humlen kokas, desto färre bittra iso-alfa-syror produceras och desto färre aromatiska eteriska oljor drivs bort. Dry hopping är i princip den ultimata sena humletillsatsen.
Uttrycket är lite missvisande, eftersom du inte alls håller humlen torr. Istället tillsätts de till ölet i konditioneringsfasen, efter jäsningen men innan det är dags att buteljera. Vanligtvis innebär detta att du tillsätter humlen efter att luftslussen har slutat bubbla. Om du gör en tvåstegsjäsning, tillsätts torrhumlen när du överför ölet till ett andra jäsningskärl. Annars kommer det snabba utsläppet av koldioxid att skrubba de känsliga smakerna som vi försöker bevara. Eftersom ölet bara är omkring 65°F vid denna punkt i processen sker nedbrytningen av de eteriska oljorna mycket långsammare, vilket bevarar humlens smak och aromer.
Dry hopping är ett bra sätt att experimentera med olika recept. Du kan alltid torrhumla en Pale Ale eller en IPA med samma humlesort som används i receptet. Eller så kan du försöka hitta en sort som kompletterar de smaker du redan använder. I vår Pale Ale, till exempel, skulle torrhumling med den citrusartade Amarillohumlen hjälpa till att framhäva grapefruktkaraktären hos Cascades som tillsattes sent i kokningen. Men du kan också prova att torrhumla andra, mer oväntade stilar för att göra en humlad amerikansk Stout eller en humlad veteöl.
När du torrshoppar en hemmabrygga vill du dricka den lite snabbare än vanligt. De tillsatta aromerna är fortfarande ganska flyktiga, även vid kallare temperaturer, och de kommer att försvinna inom några månader efter tappningen. Vissa bestående smaker och aromer kommer att finnas kvar efter det, men du kommer att märka att de första flaskorna du öppnar kommer att ha en mycket starkare arom än de sista i partiet.
Anvisningar för torrhumling
Den enda utrustning som behövs är en humlepåse av nylon, några rena glaskulor och ungefär ett uns humle. Kulorna har till uppgift att sänka humlepåsen till botten av karbinen eller jäsningshinken. Du kan använda så mycket som två uns humle för en sats på fem gallon, men en räcker för att få jobbet gjort.
Sanering är fortfarande viktigt här, men eftersom vi tillsätter humle efter att jäsningen är avslutad ger alkoholen i ölet ett visst skydd mot oönskade bakterier. Koka helt enkelt humlepåsen och kulorna i cirka 10 minuter för att sanera dem. Humle är naturligt antiseptisk, vilket är en av anledningarna till att den används i bryggningsprocessen till att börja med, så det finns ingen anledning att desinficera den. Nu är det bara att lägga kulorna och humlen i påsen och sätta dem i jäsningskärlet.
De flesta av fördelarna uppstår inom en vecka, men du kan låta den torra humlen ligga kvar i jäsningskärlet i upp till två veckor om du vill. Efter det är det bara att föra över till en buteljeringshink och buteljera som vanligt.
Har du provat att torrhumla din egenbrygga?
